Min alldeles egna unika regnjacka

Det går inte att komma ifrån att jag nu faktiskt är alldeles galet nöjd! Så den här gången får ni nog stå ut med lite...skryt! Och jag inser att jag faktiskt borde ta mig tid till lite fler sådana här projekt som tar lite extra tid i anspråk. För OJ vilken tillfredsställelse när jag väl blir färdig. Och vad roligt det är att kunna titta på det specialskräddade plagget och inse att det faktiskt är jag själv som har åstadkommit det. För ett år sedan skulle jag vara med i en "Sewalong". Det var ett gäng sytokar som skulle peppa varandra till att sy sig jackor utifrån ett mönster från Sewaholic som heter Minoru. En grymt snygg jacka! Jag hamnade dock på efterkälken, men gjorde i alla fall min jacka i manchester. Jag har trivts bra i den, men den var egentligen bara ett "test" för min tanke har hela tiden varit en regnjacka. Låter ju kanske föga upphetsande, men om man hittar ett grymt tyg som bara måste få bli till en regnjacka och man är sytokig, ja då ÄR det upphetsande ;-). Ja, ni ser ju tyget nedan, går det att bli så mkt snyggare i regnväder tro?
 
 
 
Tyg: Ett laminerat bomullstyg från Amy Butler som jag vill minnas heter Sandlewood, fodret är ett tunnare vävt bomullstyg i turkost med vita prickar inhandlat från Jofotex. Dragkedjor Bibbis textil & tejp för att täta sömmar från Stoff & Stil.
 
Den här gången gjorde jag ganska många förändringar. Både plockade bort detaljer och lade till. Det första jag visste att jag ville göra redan i samband med tillklippningen utav tygdelarna var att göra den stora kragen en aning mindre vid, framför allt i ovankant. Det ger en mer ombonad känsla. Jag valde också till luva på den här jackan, vilket jag valde bort förra gången jag sydde en Minoru. Men, även där gjordes en förändring. Jag hade nämligen sett att många upplevde luvan som väldigt stor. Jag utgick faktiskt ifrån min morgonrock när jag ändrade storleken på luvan. Och jodå, luvan ÄR verkligen gigantisk i grunden. Så den förminskades en hel del.
 
Ganska snart så insåg jag även att regnjackan gott kunde få vara lite vidare. Jackan är i grunden lite figurformad/A-formad så jag skippade helt enkelt den breda resåren som ingår i mönstret. Jag tyckte inte att den behövdes och nu går det att få plats med en lite varmare tröja under utan större problem. Vid ett utav de sista momenten insåg jag en sak till: jag ville ha ett litet skydd för dragkedjan uppe vid halsen. Och då var det ju liksom lika bra att göra det ordentligt. Väldigt nöjd med att jag kom på den detaljen innan det var "för sent". När man syr i laminerade tyger vill man nämligen inte sprätta och sy om i onödan. Därför gäller det att planera sitt arbete väl. Jag har dock sytt om på några ställen, men tror att hålen slutit sig ganska väl ändå och de allra flesta sömmarna är ju dessutom tejpade.
 
Dragkedjelösningen som inte är något unikt alls, men jag är nöjd att jag "kom på" den innan det var för sent. Det är många gånger de små detaljerna som gör det när det kommer till slutresultatet.
 
 
Luvan gömd (och i mitt tycke inte särskilt bylsigt eller obekvämt) respektive utanför. Snyggt vilket som. Regnar det så lär den väl förslagsvis var på huvudet och inte hängande bakom ;-)
 
Något som grundmönstret till Minorun har väldigt dåligt utav också är fickor. En innerficka har man med i mönstret. Jag satsade på två, men valde faktiskt bort knäppning helt (Minoruns ficka har kardborrknäppning). Min tanke är att jag främst kommer stoppa något papper/penna där. I övrigt kommer jag använda de lite rymligare utvändiga fickorna. Det blev enkla utanpåliggande fickor med ficklock för att det inte ska regna rakt ner i fickorna.
 
 
Fickdetaljer. Faktum är att här fick faktiskt sprätten åka fram - jag hade ju glömt min namntag! Det går ju INTE för sig nu när jag är så stolt över min skapelse. Då vill jag ju kunna säga/visa att det verkligen är JAG som har gjort den.
 
Några andra detaljer som jag gjort annorlunda är: uteslutit "ärmmuddarna". Ärmarna är tillräckligt långa för "lilla" mig i alla fall. Däremot valde jag att låta fodret vara något kortare än yttertyget så att yttertyget hamnade någon centimeter upp även på insidan. För att undvika fukt i möjligaste mån. Jag är inte heller något fan av handsömnad så jag valde, precis som med föregående Minoru, att vändsy jackan helt och hållet. Och jag har bara följt mönsterbeskrivningen delvis/som stöd för att tänka rätt i vissa delar av processen.
 
Jag hade också med mig i bakhuvudet om att flera tyckte det såg fult ut när luvan var ute ur sitt "fack" då man såg avigsidan på tyget där inne. Så med anledning utav det är kragdelen faktiskt i fyra delar tyg, vilket ger att även insidan ser snygg ut ;-) Jag kände liksom att det var lika bra att gå all in när jag ändå skulle göra det här lite större projektet. Huvuddelen utan arbetet gjorde jag på en syträff här hemma hos mig, men då tejpen för att täta sömmarna tog slut fick det bli ett litet stopp. Stoff & Stil levererade snabbt denna ggn så jag kunde alltså hugga in på och slutföra projektet igår. Det var egentligen bara dragkedja och några smådetaljer kvar.
 
Det som har tagit tid är egentligen inte själva sömnaden, utan allt pressande, fixande med att täta sömmarna och få allt så snyggt det bara går. Om jag kan tänka mig att göra det igen? JA, definitivt. Jag är sugen på en vinterjacka utifrån samma grund. Om jag kan tänka mig att göra det på beställning? NEJ, det är alldeles för tidskrävande. Jag har garanterat lagt ner två hela "arbetsdagar" på detta, om inte mer. Och det är troligen ett fåtal som ens skulle kunna tänka sig att betala vad det skulle behöva kosta. Tyget och övriga tillbehör kostar en hel del i sig också. Ja, nu är det faktiskt så att jag nästan går och hoppas på lite mera...REGN!
 
;-)
Kategori: Ytterkläder Taggar: Minoru, Sewaholic, jacka, laminerad bomull, regnjacka, vuxen;

Min! Bara min! Min...

...oru! Ja, jackmönstret heter så, Minoru. En grymt snygg jacka som jag påbörjade i samband med en utav höstens tidigare Sewalonger. Men jag kom liksom av mig på vägen. Jag är inget vidare på det där med att göra lite i taget på ett plagg. Det är jätteskoj att hugga in på de här lite mer avancerade kreationerna och det är kul att prova detaljer och en del moment som man kanske annars drar sig för. Men jag ska nog helt enkelt sy i min egen takt. Betydligt mindre risk att det blir liggande i en ufo hög (unfinished object). Och i min egen takt innebär en lite raskare takt. Att sitta och göra lite några dagar i rad och så på max en vecka eller kanske till och med under en helg så är det färdigt. Nå ja, jag är förälskad och det kommer garanterat bli en regnjacka utifrån samma mönster. Dessutom snyggaste regnjackan ever! Den här snyggingen påbörjades alltså i september och har länge värmt provdockan. Endast fram-, bak- och ärmstycken samt kragdelen i yttertyget har hängt ihopsytt.
 
Mönstret till  Minorujackan inhandlades hos Karinottilia som för övrigt också var den som höll i trådarna till Sewalongen och är uppstartaren till dem även om andra också hjälper till att hålla i trådarna.
 
Jag har kommit fram till att det absolut klurigaste är att välja storlek på mönster. För hitintills har det inte stämt en enda gång när jag har valt storlek utifrån mina mått. Då har det blivit plagg att tälta i. I alla fall nästan. Efter väldigt mycket velande valde jag att gå på stl 14 här. Med facit i hand hade jag nog kunnat välja en mindre storlek, och kanske sytt ihop med tightare sömsmån i ärmskärningarna för att få lite mera vidd där. För det är tydligen där min kritiska punkt ligger. Nu får jag utan problem plats med en tjockare tröja under. Och det gör i och för sig absolut ingenting för det innebär att jag faktiskt kan använda jackan nu, trots att det är lite kallare. Trots min ringa längd (160 cm) så har jag ganska långa armar så jag gillade att ärmarna var åt det längre hållet. Dock märks det att hela jackan är anpassad för längre kvinnor för det visade sig att midjan/resåren inte hamnade helt kanon. Nästa jacka (regnjackan) skall kortas av hela den bit som går att korta av på mönstret, strax ovan resåren.
 
Att rita mönster, klippa till tyg etc gick snabbt. Tygvalen var gjorda innan jag ens hade fått hem mönstret. Dock visste jag att jag inte skulle få ut en hel jacka på tyget jag hade valt, så lite detaljer fick avvika, tycker dock att det gav jackan lite mera karaktär så jag är nöjd med mitt beslut. Tygerna hade jag i mina gömmor. Det är två strechmanchestertyger, i petrol resp marinblått, till yttertyg. Innertyg är faktiskt delar av ett bomullssatinlakan. Inser att det inte kom ngn bild alls på det. Men det är vitt med mm stora lime prickar.Dragkedjorna till fickorna fanns också hemma, medan tvåvägsdragkedjan fick inhandlas ifrån Bibbis textil. Till och med supermatchande tråd fanns hemma. Grundmönstret har bara två innerfickor. Innerfickor använder jag inte speciellt ofta. Däremot ville jag ha en rejäl ytterficka med dragkedja så man säkert vet att sakerna stannar kvar. Det blev också en innerficka utifrån samma princip. Innerfickan på vänstersidan i höjd nedanför bröstet och ytterfickan på höger sida som synes relativt långt ner. Båda fickorna är snedställda för att de skall vara lättare att komma åt.
 
My precious ;-)! Yes I like it, men det finns faktiskt förbättringspotential och det här är ju faktiskt min toile om än en väldigt användbar sådan.
 
Jag fick också använda huvudet lite extra för att komma på hur jag skulle få till det snyggast då jag ville vändsy hela jackan. I mönstret ska man lämna öppet nedtill om jag inte minns fel och så sy för hand. Det hade inte jag den minsta lust med. Att vändsy i sig är inga större problem numera, det var liksom bara den här främre detaljen som jag hade sytt lite för långt på redan som fick det att krångla till sig lite. Men efter lite huvudbry löste jag den tankenöten. Sanningen att säga har jag inte läst Sewalongen i sin helhet (fy skäms!) så kanske hade jag hittat svaret där utan att behöva tänka så mkt själv. Men det gör ingenting alls att hjärnan fick sig lite extra gymnastik. Jag hann ju trots allt med att sy ihop merparten utav jackan i lördags på en enda dag. Det enda jag inte blev nöjd med och som faktiskt ledde till en hel del sprättande var dragkedjan framtill. Dock åkte bara sprätten fram en gång ;-). Jag började att nåla dit dragkedjan med resultatet att det blev bubbligt och fult eftersom tygerna strechar en del. Men jag hade inhandlat Stylefixtape från Karinottilia samtidigt som jag köpte mönstret, så det blev till att prova den. Med mycket gott resultat. Rekommenderas! 
 
Fickorna har jag sytt utifrån Bibbis eminenta beskrivning som poppar upp som en PDF-fil om du klickar på länken. Skitnöjd med det valet då det verkligen var enkelt och blev snyggt. Givetvis, i irrgångarna bland alla moment, så glömde jag av att sy dit min namnlapp synligt. I stället fick den hamna vid vändhålet på insidan. Min på min regnjacka ska jag minsann få dit den synligt och bära med stolthet ;-) Pricken över i blev, som synes på bilden ovan, att den stickade tubsjalen som söstra mi har gjort till mig passar aldeles perfekt till färgmässigt. Behöver jag säga att jag känner mig snygg i min Minoru med matchande sjal?!
 
Lite större bild på detalj.Faktiskt syns här en liten nödlösning, men en helt ok sådan. Vad får ni klura ut själva ;-)
 
Fickan, som fick marinblått manchesterfoder. Hade turen att verkligen hitta en välmatchande dragkedja till utsidan. Tyvärr har innerfickan inte lika snygg dragkedja, men man kan inte få allt när man plockar utav det man har.
Kategori: Ytterkläder Taggar: Minoru, dragkedja, jacka, ytterplagg, överdel;

Liknande inlägg