Meps & matchande scarf till mig själv

Som tidigare nämnt så blev jag sugen på en meps till mig själv också efter att ha sytt till de två mellersta sönerna. Men för egen del valde jag att sy den i två mönstrade tyger och göra den vändsydd så att det går att välja mönster efter humör. Jag har alltid varit urusel på handsömnad, mycket för att jag vill se snabbt resultat och har dåligt tålamod för "pill". Men nu har jag lärt mig hur man skall göra en riktigt bra och näst intill osynlig handsöm för att få det snyggt när man vändsyr. När jag väl fick till formen på kepsskärmen kan jag säga att det inte är ett dugg svårt att sy sig en meps, skärmmössa eller vad man nu vill kalla den. Det tar lite längre tid, men är mycket roligare än att sy en vanlig mössa.



Tyg: Medaljonger från JNYdesign & klöver från Liandlo i härlig förening. Och en trött 4-barnsmorsa som visar det hela. Bjuder på en bild på 6-åringen också som ser snäppet coolare ut i morsans meps ;-) Storlek 52/54.


Redan innan jag sydde mössan hade jag en spetsscarf i de här tygerna på gång till mig själv. Gillade ju kombinationen så skarpt när jag sydde till min syster i födelsedagspresent, så tanken var en favorit i repris. Spetsen är en annan, men i övrigt är den lika (fast jag tror hennes blev snyggare sömnadsmässigt). Och jag är jättenöjd med hur kombon blev med både meps och scarf. Men ni får bara se livebild på mössan för bilderna maken tog på hela stassen igår kväll blev rent utsagt katastrof ;-).
 


Scarfen i samma tyger som ovan, toppat med en spets från Swelogent.

En body och dagens betraktelser ikring hemmasytt

Just nu är vi sjuka här hemma, så det finns ingen ork över till att sy. Så den här bodyn syddes tillsammans med t-shirtarna till maken i fredags och knappades under helgen. Allt förflöt smärtfritt och nu får lillebror ännu en sommarfräsch body att ha på sig när det är som varmast. Appropå utmaningar som jag skrev om i föregående inlägg, så är jag på gång att utmana mig själv när det kommer till just t-shirts/bodys. Det går ju ganska mycket på rutin numera att sy dessa, men det är dags att ta sig an projektet sprund/farfarsknäppning. Jag har redan varit delaktig i och förklarat för en sykompis hur man skall gå tillväga och jag har sytt en testknäppning själv, men sedan har jag inte kommit längre...ännu. Och det är nog ganska typiskt mig tror jag. Perfektionisten i mig tycker att det är bekvämt att gå på i samma gamla fotspår för att jag vet att det blir rätt och bra. Men det i sig leder ju inte till utveckling. Det är utmaningarna som leder framåt. Och jag vet att jag kan, men sedan var det ju det där med att få det perfekt ;-). Det kan ju omöjligt bli tiptop från start, men den här damen har en förmåga att sätta lite väl höga krav på sig själv ibland och då blir steget att "testa något nytt" desto svårare att ta sig över.


Tyg: "pippirandigt" från Lilofant Design, röd mudd från JNYdesign. Eget mönster i stl 74, "samma gamla vanliga".

Jag följer och deltar i en del sömnadsrelaterade trådar på facebook och där såg jag för några dagar sedan bild på hur en tunika såg ut på insidan, en konfektionssydd tunika, från Lindex tror jag det var. Den såg rent ut sagt förjävlig ut. Ett sådant plagg jag varken skulle köpa eller släppa ifrån mig om jag själv hade varit upphov till det. Jag menar inte på något sätt och vis att jag är exceptionellt bra på att sy, utan vill återigen påvisa att mina egna krav är högre än så och jag tror inte att jag är ensam om det i syvärlden (då skulle ju inte bilden kommit upp i tråden för diskussion ;-)). Jag kan irritera mig på smådetaljer som blivit fel när jag syr och med största sannolikhet är det detaljer som andra kanske inte ens skulle se (om de inte syr själva och är likadana som jag) eftersom det uppenbarligen kan se betydligt värre ut på kläder i de större kedjorna.

Vart vill jag egentligen komma med den här diskussionen med mig själv? Jo, delvis att jag kanske borde släppa lite på mina egna krav (dock är det ju bra att ha krav på kvaliteten) men allra mest kanske att folk kanske borde tänka till lite när de hör ordet hemmasytt. Hemmasytt är idag inte likvärdigt med taffligare utfört eller sämre kvalitet. Det finns enormt många duktiga hobbysömmerskor i vårat avlånga land, som visserligen inte har någon formell utbildning, men har sytt i många år och strävar mot att få kläderna så perfekta som möjligt. Jag har fyra barn i olika storlekar. Fyra aktiva barn som testar kläderna ordentligt. Jag ser att sömmar och knappar håller och sitter kvar och det är mer än vad man kan säga om kläder från de stora kedjorna mellan varven. Jag har också krav på tygerna jag köper och gör allt för att behandla dem tufft och ser att de flesta tyger håller färg och form kanon. Samt att de då förhoppningsvis också kan vara lite snällare mot både människa och miljö i hela kedjan från bomullens odling till färdigt plagg. Och jag vågar säga att jag VET att jag inte är ensam om detta i syvärlden.

Jag har idag också en fullgod maskinpark som gör att jag kan ge kläderna den där extra finishen. Nu menar jag inte att maskinerna i sig gör plagget, för kan man inte hantera maskinerna så har det absolut ingen roll om man har kanonmaskiner för slutresultatet blir inte därefter ändå. Och det går kanonbra att sy jättefina plagg med bara en vanlig hushållsmaskin i sin ägo. Fast det är väl där skillnaden kommer varteftersom man lär sig mer och vill utvecklas vidare. Overlocken är revolutionerande för trikåsömnad. Sömmarna blir mer hållbara och strechiga och plaggen ser "mer professionella" ut, det går inte att komma ifrån. Coverlocken är däremot inte alls lika "viktig" som overlocken. Den är egentligen bara en glädjemaskin. För det finns många fina dekorsömmar på vanliga hushållsmaskiner. Fast det var ju det där med finishen och de ökade kraven ;-)...

Så kontentan av det hela: våga botanisera ibland kläderna som sys av sybloggerskorna. Det finns många som är riktigt duktiga och du får unika plagg utav mycket god kvalitet. Och det ligger nog en hel del i orden "du får vad du betalar för". Vågar man ta betalt för sina plagg är de oftast av mycket god kvalitet (ja, det finns alltid undantag) och sydda med väldigt mycket omsorg. Och så klart är du varmt välkommen att testa min kvalitet ;-) Ja, idag slänger jag den svenska jantelagen åt fanders och vågar skriva att jag faktiskt ÄR bra på att sy! Och med lite eftertanke så, nej jag tänker inte sänka kraven på kläderna jag syr eller mig själv på området, för jag tror trots allt att när det kommer till sömnaden så är de bara utav godo.

Liknande inlägg

Meps till mellanbuskillarna

Ja, alltså en mössa med en kepsskärm måste väl bli en meps, eller hur? Har sett dessa mepsar i en och annan blogg och det är en smart idé nu på våren (ja och även hösten) när det är så där mittemellan. För kallt om öronen för keps, men ljust och soligt så man gärna vill ha lite skydd för ögonen. Så i helgen när jag inte hade så mycket tid, men mycket sysug så tog jag mig trots allt tid till att sy ett par mepsar. Först ut att få en meps blev näst yngsta. Och det är verkligen inte svårt att göra dessa. Det är bara att bestämma sig för vilken form man vill ha på skärmdelen. Det skulle nog gå att göra skärmen lite längre. Och grunden är alltså mitt helt vanliga mössmönster, d v s sydd i dubbel trikå. För att ge skärmen stadga strök jag på vlieselin på båda skärmdelarna. Och som alltid blir det gärna lite trial and error vid första försöket. Jag valde att göra kepskanten som skall sättas in mot mössan helt rak och det resulterade i att skärmen blev väldigt sluttande och det är svårt att få den att sitta bra över öronen och samtidigt se bra framåt. Nu ser det ju bra ut på bilderna, men upplevelsen är inte densamma live så att säga. 


Tyg: pirater från Kameleont design. Mönster: eget i stl 48/50.


Kepsen på 5-åringen. Mössan blir ju lite stummare eftersom skärmen är stadgad, men en större storlek hade ändå inte blivit bra på honom. Vi provade senare storebrors mössa.


Ibland är modellerna samarbetsvilliga ;-)

Till försök nummer två ändrade jag således lite på skärmen och "skålade ur den" närmast mössan. Ett tips från en kär syvän. Och det är ju så att riktiga kepsskärmar är ju mer formade, så det borde ju vara ganska logiskt att det blir bättre för funktionen. Så den varianten jag har fått till nu, är den varianten jag kommer köra på framöver. Som med det mesta annat jag gjort på senaste tiden (bl a muddbyxor) så blir det genast lite roligare att sy när sömnaden blir lite mer detaljrik/"komplicerad" och man får tänka till lite. Nu kräver ju inte mepsen så där himla mycket mera tankearbete direkt ;-), men det blir ju några fler moment och lite intressantare att sy på så vis. Och jag är så pass nöjd, så jag blev grymt sugen på att sy mig en egen meps faktiskt (jag går ganska ofta med keps på huvudet och håret i hästsvans på sommaren) och mer om det får ni se i ett senare inlägg. Äldsta sonen och fadern vill ingen meps ha ;-) men minstingen skall nog också få sig en eftersom han ständigt kisar mot sol i ögonen.


Tyg: som ovan. Mönster: eget i stl 52/54. Eftersom bilderna ser helt koko ut på bara en meps, bjuder jag enbart på livebilder på nästäldsta sonens meps.


En bild från sidan (ha ha, jag lyckades placera lappen fel på denna, men det är inte hela världen). Kan säga att grabbarna bor i dessa huvudbonader just nu, de är väldigt nöjda.