Äntligen färdig!

Strax innan jul dök det upp en beställning i mailkorgen. En liten nyföding skulle få sig lite kläder, dock i någon storlek större än 56 då beställaren misstänkte att det skulle komma kläder nog i den storleken ändå. De tyger som önskades fanns inte hemma, men efter lite funderande kom jag på att man ju kanske kunde göra den omvända färgställningen mot vad som önskades från början. Det mottogs på bästa möjliga sätt. Även om det inte var någon brådska med beställningen och det till slut beslutades om stl 68 på både body och byxa så har jag lite dåligt samvete. Det har ju liksom tagit drygt en månad att slutföra detta. Jag är innerligt glad att vi inte hann halka in i februari också även om det nu var väldigt på håret. Och så hoppas jag att plaggen skall motsvara alla förväntningar och trots allt vara värda den extra långa väntan.

Något som har varit riktigt skönt med dagens sömnad är att allt faktiskt har gått som på räls. Eller, i alla fall nästan, några upprepade sömmar har det blivit, men ingenting som jag hunnit störa mig på. Och maskinerna har i alla fall arbetat helt exemplariskt. Jag hoppas på samma tur imorgon när det skall sys en present. Det som tog lite tid var att jag filade lite på mönstret till bodyn. Det är ju mitt egenritade,  från början hade jag stl 68 som omlottmodell, men har nu valt att bara låta omlott gå från stl 44-62 och så är det vanlig modell med knäppning i raglanskärningen i stl 62-92.
Byxmönstret är mitt gamla vanliga för muddbyxor, men jag tror jag gjorde lite rymligare midjemudd än vanligt, men är inte helt säker. Jag känner mig i alla fall riktigt nöjd med slutresultatet och har nu massor med kombinationer av tyger i huvudet som jag tror kommer bli grymt snyggt. Imorgon, om allt går väl, kanske ni får se en variant till. Här kommer nu lite bildbevis på kreationen:


Tyg: byxan är sydd i brun velour från Jofotex och muddväv från Stoff & Stil, bodyn är sydd i grönt fordonstyg och brunt stjärntyg från JNYdesign samt enfärgad grön jersey Mjuka Tyger.

Önskemålet från början gällande bodyn var brunt fordonstyg till fram- och bakstycke samt grönt stjärntyg till ärmar. Men tillsammans med bruna byxor tror jag nästan att det hade blivit för murrigt nu när våren trots allt närmar sig. Det gröna bryter av så himla fint mot det bruna och jag hoppas som sagt att beställaren skall bli riktigt nöjd med setet. Muddarna på byxorna är som alltid utvikbara både i midja och benslut. När jag ändå var igång och klippte i den bruna velouren, klippte jag upp hela biten. Nu ligger det tre par bralls i stl 92, 104 & 110 redo för sömnad. Kanske redan imorgon? Det minsta paret skall hamna på Tradera är det tänkt, de två övriga hamnar i minstingens garderob, varav de största på vänt till längre fram.

  
Ett par bilder på body och byxa var för sig. Jag gillar knäppningen ner i raglanskärningen. Det blir en rejäl öppning när bodyn skall kläs på och en snygg detalj. Reducerade antalet knappar från tre till två. Funkar bra i denna storlek i alla fall.

Det var så härligt skoj att få ta itu med detta idag och det gick så mycket smidigare och fortare än vad jag hade trott. Nu hoppas jag att denna syglädje skall kunna få stanna lite så jag kan ta itu med både rena glädjeprojekt och lite "måsten". För jag har en hel del ligger tillklippt som vore skönt att beta av, samtidigt som jag som sagt har massor med nya idéer som jag ju helst vill förverkliga också. På återseende!

Det pågår en het debatt...

i internetvärlden. En intressant debatt när man som jag, och säkert ni som läser här inne, är intresserad utav kläder och då framför allt BARNkläder. Att "pojk- resp. flickkläder" är väldigt olika stora trots samma storleksmärkning är ingen nyhet, i alla fall inte för mig. Men det är avigt och aldeles galet irriterande. För är man 112 cm lång så är man, oavsett om man är en pojke eller flicka på 5 år (eller 4 år t ex). Vissa klädkedjor är bättre på detta och andra sämre och en del rent katastrofalt dåliga. Här, på Lady Dahmers blogg finns en del intressant att läsa i ämnet (och här är nog originalet). Sådana diskussioner står mig ganska varmt om hjärtat p g a mitt intresse. Och det finns några särskilda anledningar till varför just jag började sy till mina barn:

1. Jag gillar inte det stereotypa könsindelade tänket när det handlar om barnkläder - pojkar skall vara tuffa, flickor söta. Är väldigt anti alla tryck som Spiderman, Hulken, Batman m fl och skulle med största sannolikhet välja bort det sockersöta, opraktiska till flickor.
2. Färgindelningen. Glada härliga färger till flickor och kvar blir brunt, blått, grönt, svart & grått till pojkar. Barn tycker om färger oavsett kön och jag gillar att se mina barn i färgglada kläder.
3. Storleksskillnaderna inom en och samma klädkedja, men även från en kedja till en annan. Det finns inget enhetligt system känns det som. Även om man nu utgår från ett längdmått så är kläderna långt ifrån lika stora för det = hopplöst!

Detta är helt klart huvudorsakerna till varför jag började sy. Sedan är det en stor bonus att kunna ge sina barn egenhändigt och rättvist producerade kläder som är färgglada, unika OCH enhetliga i storlek. Jag gillar barn och jag gillar kläder och jag vill ge mina egna barn det allra bästa jag kan tänka mig. Lekvänligt, oömt, färgglatt för levnadsglada sprudlande barn.

Liknande inlägg

Dagen före dopparedagen...

så kastade jag mig över ett sista minuten projekt. Våra små älsklingstroll skulle ju få en varsinn julklappsstrumpa så klart! I våran familj (ja, den jag vuxit upp i) har vi haft som tradition att lägga fram strumpor/sockor/strumpbyxor framför öppna spisen kvällen innan julafton. Den traditionen har jag fört vidare in i min lilla familj. Men helt plötsligt tyckte jag att grabbarna minsann skulle ha en varsinn "riktig" julstrumpa i modell större. Så att ett paket modell mindre faktiskt får plats ordentligt. Nå, det är kanske lite sent att skriva om det här en dryg månad efter jul, men jag har inte riktigt lust att spara det till nästa jul heller ;-) Så nu när januari snart är slut så kommer här lite julstrumpor i bloggen!



  
En tomtenisse fick hjälpa till lite både vid fotograferande och senare när Tomten väl kom med klapparna. Jag minns inte vilket barn som valde vilken strumpa, men det reder sig nog nästa jul.